/** Created by Alexander on 2017-03-20. */

Stor intervju med Kerim Mrabti

Kerim presenterades i blårandigt 8 februari 2015. FOTO: Johan Sahlén

Kerim presenterades i blårandigt 8 februari 2015. FOTO: Johan Sahlén

Innan Kerim Mrabti presenterades i djurgårdströjan inför årets säsong var det nog inte speciellt många som hade stenkoll på vem den tidigare IK Sirius-spelaren var. Frågar man idag så ser det förmodligen helt annorlunda ut.

Den 21-åriga mittfältaren har under säsongen visat stort hjärta, kvickt löpsteg och enorm kämparglöd – något som har bidragit till att han snabbt vuxit fram till en favorit hos supportrarna. Ett kvitto på det är inte minst utmärkelsen som ”Årets järnkamin 2015” som Kerim fick ta emot i samband med årets sista allsvenska match mot Sundsvall i lördags. Här berättar han bland annat om hur det kändes när han fick veta att Djurgården var intresserade, vem han hade som favoritspelare under sin uppväxt och hur det var att få göra det första allsvenska målet i ett derby mot AIK.

Hur är läget med dig, Kerim?
– Det är bra, hur är det själv?

Det är bra, tack.
– Nej, men allt är faktiskt jättebra och jag älskar Stockholm. Vad ska jag säga? Det är fett att vara här.

De visade direkt att de hade en plan för mig här och då bestämde jag mig för att inte bry mig om eventuella bud från andra klubbar. Det var 100 procent Djurgården som gällde.

Första säsongen i Djurgården är avklarad. Hur känns det?
– Det känns bra, det har varit ett bra år. Ny stad, nytt lag och nya lagkamrater. Det är alltid väldigt givande och kul med nya miljöer och nya personligheter. Jag kände redan några sedan tidigare, så det underlättade väl en aning när jag först kom. Jag började ju med att hänga med på träningslägret till Turkiet så där fick jag en bra start, man lär ju känna varandra bättre när man är iväg och umgås dygnet runt. Fotbollsmässigt känns det också väldigt bra. Vi som lag hade väl en lite tuffare period där i början med cupen som vi kanske tycker blev lite av ett fiasko, även de tre första matcherna i Allsvenskan när vi bara tog en poäng. Men efter det så flöt det ju på jättebra med 15 stabila matcher utan förlust. Vi har haft både med- och motgångar i år, Haris som blev skadad, Nyasha som försvann och så vidare, men i helhet så har det varit en bra säsong.

Vilka är det du känner sedan tidigare?
– Käck och Karlström.Karlis” hade jag spelat U21 med tidigare och Elliott känner jag sedan tiden i Sirius. Det var skönt att känna några sedan tidigare men samtidigt har jag kommit in väldigt bra i laget, det är lätt att komma in i det här gänget. Det är ett riktigt skönt gäng och alla har välkomnat mig jättebra.

Jesper Karlström och Kerim. FOTO: Joel Marklund / Bildbyrån

Jesper Karlström och Kerim. FOTO: Joel Marklund / Bildbyrån

Hur trivs du i Stockholm?
Jag trivs väldigt bra. Det är ju nära hem till familjen i Enköping, den så kallade hemstaden där jag är uppvuxen, men också till Fisksätra i Nacka där jag bodde tills jag var fem år. Jag har hängt en hel del i stan också eftersom jag har haft en del vänner här sedan tidigare, både inom fotbollen och utanför. Jag har precis köpt en lägenhet nu så jag har nära till träningarna och trivs jättebra, det är flera i laget som bor runt Gärdet där jag bor så det är kul. Jag bor granne med Jawo nu så han är lite av en extrapappa för mig. Tidigare har det varit ”Falle” och han kommer nog alltid vara det, men nu är det Jawo också, haha.

Då säger han ”du är klar för Malmö, Kerim”. Jag förstod ingenting.

Du har varit djurgårdare sedan du var liten. Var det en ’dream come true’ att komma hit och få möjligheten att spela för laget i hjärtat?
– Ja, verkligen. Det var mer tidigare som man liksom hejade på Djurgården på riktigt, när man kommer upp på en högre nivå och spelar fotboll själv så blir det av naturliga skäl inte lika mycket. Ett exempel är ju när jag spelade i Sirius och vi mötte Djurgården för något år sedan, då kunde man ju inte riktigt gå in på planen och heja på Djurgården. Men givetvis har det varit fantastiskt att få komma hit. Det var faktiskt min kusin som fick mig att bli djurgårdare. Jag såg min första match mot Partizan Belgrad i Champions League på Råsunda när Stenman körde ”dubbel-fucken” till publiken, så det är ju en match man minns, haha. Direkt när jag fick veta att Djurgården var intresserade så fanns det ingen tvekan om att det var hit jag ville gå. De visade direkt att de hade en plan för mig här och då bestämde jag mig för att inte bry mig om eventuella bud från andra klubbar. Det var 100 procent Djurgården som gällde.

Så du planerar alltså inte att gå till Malmö nu när säsongen är slut?
– Haha, nej absolut inte. Just nu vill jag vara i Djurgården, jag trivs väldigt bra här. För mig känns det väl som att nästa steg, om det skulle bli aktuellt, kanske kommer att bli utomlands och inte till en annan svensk klubb. Men det var en sjukt rolig video de fick ihop där. (Länk).

Var du med på hela grejen eller blev det en överraskning för dig också?
– Nej, jag visste ingenting. Det började med att det spreds en del rykten i media och jag bestämde mig för att inte svara i telefon under dagen för jag hade inga kommentarer om det. Senare så ser jag att det är Bosse som ringer, så då svarar jag ju, och då säger han ”du är klar för Malmö, Kerim”. Jag förstod ingenting och frågade ”vad menar du, Bosse?”. Sedan berättade han att planen var att driva med en styrelsemedlem och bad mig gå in på Facebook och kolla på videon, haha. När jag såg den tänkte jag bara ”herregud alltså”, det var en rolig grej, haha.

Har du haft någon speciell favoritspelare i Djurgården under din uppväxt?
– Det är väl Kim Källström jag minns speciellt. Just de där åren så bodde jag ju i Enköping och då kommer jag ihåg att Djurgården var där och spelade på Enavallen mot Enköping. De vann med 4-0 och ”Adde” Johansson lyckades stänka dit ett hattrick, så han har väl också varit lite av en favorit hos mig.

Det var nog inte alla som hade koll på vem du var innan säsongen började. Känner du att du har lyckats etablera dig i djurgårdsfamiljen nu?
– Nej, så det var ju, och ja, det tycker jag att jag har gjort. Bosse gick ju ut och kallade det för ”en drömvärvning”, vilket satte en väldigt stor press på mig. Men den pressen gillar jag att ha faktiskt, jag spelar bättre när jag har lite högre krav på mig. Jag har kommit in i det väldigt bra och blivit mottagen på ett fint sätt av fansen och klubben.

Kerim gör 1-0 i matchen mot Helsingborg 28 september. FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Kerim gör 1-0 i matchen mot Helsingborg 28 september. FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Beskriv dig själv som person.
– På planen skulle jag säga att jag är en väldigt envis person. Jag har ett bra driv och jag gillar att avgöra, ta tag i saker och visa ett jäkla anamma. Jag har alltid en stor vilja. Utanför planen är jag nog en sådan person som skämtar väldigt mycket, driver med folk och sådär. Jag skulle nog säga att jag är väldigt omtänksam som person också, jag är mån om att de runt omkring mig har det bra. En lugn och glad kille, det kan hetta till ibland men det är sällan.

Hur är bemötandet på stan?
– Det är bara bra. Man kanske kan tro att folk kommer fram ofta, men så är det faktiskt inte. Men när någon faktiskt kommer fram så är det bara positiva saker som sägs, typ ”bra match, fortsätt så” eller ”kul att du är i Djurgården nu”. Så bemötandet är bra, det är kul.

Jag har aldrig brytt mig om att slösa pengar på en dyr bil eller en dyr klocka liksom.

Du har verkligen tagit ett steg i taget, en division i taget. Vad är de största skillnaderna i Allsvenskan jämfört med tidigare?
– Ja, det har varit väldigt bra för min utveckling tror jag. Det känns som att jag har utvecklats ett steg i taget liksom, som en lång trappa uppåt. När jag skrev på för Djurgården så kände jag att Allsvenskan var det rätta steget att ta, jag kände att jag var redo. Skillnaderna från Superettan är inte sådär jättestora faktiskt, i Allsvenskan är folk lite mer effektiva och tempot är lite högre, men jag känner i alla fall att jag har kunnat kontrollera det från första början så några större förändringar har det nog inte varit.

När började du känna att du skulle kunna försörja dig genom att spela fotboll?
– Pengar har nog aldrig riktigt varit en del av huvudtankarna när jag tänker på fotboll. Det är det inte nu heller, fotboll har jag liksom alltid bara spelat för att jag tycker det är roligt. När jag började spela för Sirius så var det mest bensinpengar liksom, haha. Det spelade inte så stor roll, jag var mest bara väldigt mån om att få spela på en så hög nivå som möjligt. Nu när jag haft lite pengar de senaste åren så har jag mest bara sparat. Jag ville köpa en lägenhet här som en investering till framtiden men jag har aldrig brytt mig om att slösa pengar på en dyr bil eller en dyr klocka liksom.

Beskriv känslan när du gjorde ditt första allsvenska mål för Djurgården. För det var ju inte vilket mål som helst.
– Det var sjukt. Det var ju mot Gnaget. Efter det första målet ville jag nog mest bara springa in i målet och hämta bollen och sätta igång spelet igen, eftersom vi låg under. Men det andra målet, det minns jag knappt, jag tror jag fick en black out, haha. Det är snarare nu efteråt när man ser något klipp som man inser hur stort det var, och man får faktiskt lite gåshud. Det var stort.

Kerim gör 2-2 i derbyt mot AIK. FOTO: Joel Marklund / BILDBYRÅN

Kerim gör 2-2 i derbyt mot AIK. FOTO: Joel Marklund / Bildbyrån

Var det en av höjdpunkterna från säsongen?
– Det är höjdpunkten i hela min karriär hittills skulle jag nog vilja säga. Och sett till säsongen så är egentligen hela andra halvlek i den första matchen mot AIK en höjdpunkt, det var tråkigt att vi inte lyckades vinna bara.

När du kom hit sa Bosse; ”Kerim är inte här för att sitta på bänken” – upplevde du det som en sporre eller en press?
– Som jag tidigare sa så satte Bosse en stor press på mig och visade direkt att han hade planer för mig här i Djurgården. Jag upplevde som sagt bara pressen som positivt, det har fått mig att vilja prestera till 100 procent i varje match. Det har varit en sporre att ha höga krav på sig, helt klart.

Känner du av konkurrensen om en startplats eller känner du dig säker på att få starta nu?
– Man kan aldrig vara säker på att få starta. Jag kämpar hela tiden för en startplats och det är absolut inget man kan ta för givet. Det är mycket konkurrens i laget så det är gäller att visa att man ska ha en plats, och det tycker jag att jag gör.

Hur är det att få spela inför publiken på Tele2 Arena?
– Det är fantastiskt. Det allra bästa är den ljudnivån som blir på Tele2 Arena, det liknar inget annat. Atmosfären och stämningen ger dig en boost och får dig att vilja ge några extra procent varje gång. Ja, magiskt är nog det rätta ordet.

FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Har du någon speciell rutin inför match?
– Inget speciellt faktiskt. Jag vet att många har det, men då blir det ju så konstigt om man helt plötsligt skulle bryta de rutinerna. Då kanske det slutar gå bra liksom, haha. Så nej, jag har inget sådant att jag måste knyta höger sko först eller gå in sist på planen och så vidare. Jag vet att några i laget måste ha speciella platser på planen när vi värmer upp.

Vad gör du när du är ledig? Har du några intressen utanför fotbollen?
– Jag försöker väl passa på att träffa vänner och familj, kanske åker till Enköping och hälsar på eller att någon därifrån kommer till mig i Stockholm och hälsar på. Det beror ju lite på när vi är lediga och hur länge och sådär också. När jag är kvar i Stockholm så hänger jag en del med killarna i laget, då kanske vi lirar golf, går på bio eller spelar FIFA.

Då är jag i Saudiarabien och plockar hem cash.

Vilka i laget umgås du mest med?
– Det blir många. Bland annat Haris, Jawo, ”Falle”, Käck, ”Karlis”, Emil och Karlsson.

Vart ser du dig själv om 10 år?
– Hur gammal är jag då? 31? Då är jag i Saudiarabien och plockar hem cash. Nej då, haha. Men förhoppningsvis så är jag i en större ligga eller här i Djurgården. Det skulle vara väldigt fint att få komma utomlands och sedan få chansen att komma tillbaka till Djurgården och avsluta allting här. Om jag nu ens kommer utomlands det vill säga, vi får se.

Efter fotbollskarriären då?
– Jag har nog inte riktigt tänkt så långt än. Jag tror inte jag vill jobba med något inom fotbollen faktiskt, som många andra vill, men om jag gör det så skulle det vara kul att jobba som scout eller typ hjälpa fotbollsspelare på något sätt. Jag är sugen på att testa något helt nytt, jag vet bara inte riktigt vad än.

Hur känns det att du blev framröstad till ”Årets järnkamin 2015”?
– Det känns jättekul att få det av fansen. Det har varit en jättebra första säsong för min del, men jag har fortfarande mycket kvar att visa. Jag vill rikta ett stort tack till de som har röstat och varit där och stöttat oss genom hela denna säsong.

Vi avslutar med några favoriter.
Stad?
– Jag får nog säga Stockholm. Jag älskar Stockholm! Annars säger jag Amsterdam om jag måste välja någon stad utomlands.

Årstid?
– Sommar, helt klart. Det är skönt med sol och värme och så är det skönare att spela fotboll då också.

Musikgenre?
– Hip hop och RnB. Chris Brown och 2pac är favoriterna.

Mat?
– Maten vi får här ute på Kaknäs är alltid jättegod. Och givetvis pizza! Det är standard.

Tv-serie?
– Här bara måste jag tipsa alla djurgårdare om en grym serie – Bron! Vi är några i laget som alltid kollar tillsammans och liksom diskuterar vem det är som kan ligga bakom morden och sådär. Leker lite utredare, haha. Och så gillar jag tv-serien Homeland också vill jag tillägga.

Lag utanför Sverige?
– Manchester United.


TEXT: Malin Cronqvist

 

Attachment