/** Created by Alexander on 2017-03-20. */

OS-medaljören Emilia Appelqvist

BB160819CS097

Emilia Appelqvist lämnade inför säsongen Piteå för att spela för nyuppflyttade Djurgården. Under sommaren har hon varit med det svenska landslaget som gjorde en fantastisk insats i OS och slutade som silvermedaljörer. Nu här hon tillbaks för att hjälpa Djurgården att fortsätta att överraska under höstsäsongen i Damallsvenskan. I kväll, torsdag, klockan 19:00 inleds hösten med match mot Piteå på Stockholms Stadion.

Läs mer om kvällens match mot Piteå här.
Här köper du biljetter till damernas matcher.
Om du inte kan se matchen på plats – se den då på damallsvenskan.tv.
Här hittar du damernas spelschema i Damallsvenskan.

När vi träffas har Emilia precis klarat av ett morgonpass med laget och ska vila inför kvällens pass. Men först hinner hon med att prata ett tag och hur börjar man ett samtal med en silvermedaljör från OS om inte med ett grattis?
– Tack, så mycket, det känns fantastiskt, säger Emilia.

Utan att ha deltagit på ett OS förstår man att det måste vara en viss omställning att lämna spelen och komma hem till Sverige och Damallsvenskan. Har Emilia ens fått in vad hon varit med om?
– Ja det tycker jag, men det är så stort att det är lite svårt att ta på. Att först vara där och uppleva allting och sedan komma hem till Sverige och Stockholm och få all den mottagning vi fick, det är väldigt, väldigt stort. Och det känns häftigt att få ha en silvermedalj från OS hemma.

Olycklig skada
Emilias förutsättningar inför OS var inte de bästa. I mitten av maj skadade hon ena menisken och tvingades till operation. Det blev en jakt mot klockan för att hinna bli spelklar och komma i form till turneringen.
– Men jag hann få 3-4 matcher med Djurgården innan OS och det kändes väldigt bra, så jag kom till lägret med bra självförtroende. Sedan fick jag inte spela så mycket, det blev tio-femton minuter mot Brasilien i gruppspelet. Det var först i semifinalen som jag fick starta. Då var jag kanske inte så mycket inne i det, men jag hade tränat på bra och försökt vara redo för att kunna ta chansen om den kom. I och med att vi spelade väldigt defensivt och tight så passade matchbilden mig bra och det kändes som jag kom bra in i matchen. Ser jag tillbaka så känner jag mig väldigt nöjd och känner att jag inte kunde göra så mycket mer.

Emilia är född och uppväxt i Uppsala där hon även inledde sin fotbollskarriär. Med tiden flyttade hon till Stockholm och spelade några år, därefter blev två och ett halvt år i Piteå och spel för Piteå IF, torsdagens motståndare i Damallsvenskan.
– Men nu är jag tillbaka i Stockholm vilket jag tycker är jättehärligt. Det har inte riktigt varit läge tidigare, men nu när laget gick upp i Damallsvenskan var det perfekt. Jag har alltid varit Djurgårdare, så det känns väldigt bra att äntligen få spela i laget och representera Djurgården. Jag är dessutom förlovad med Daniel Brodin som spelar i DIF hockey, vi har varit tillsammans ända sedan gymnasiet. Vi har bott på olika håll länge, men nu bor vi äntligen tillsammans.

Jag har alltid varit Djurgårdare, så det känns väldigt bra att äntligen få spela i laget och representera Djurgården

Fotboll på heltid
Tidigare jobbade Emilia vid sidan av fotbollen, men nu är det bara fotboll som gäller.
– Det är väldigt skönt att kunna lägga alla på fotbollen, men samtidigt är jag en sån person som det inte skulle göra något att ha nånting vid sidan av. Men då gäller det att hitta något som både är kul och som tar lagom mycket tid, fotbollen har tagit ganska mycket tid i år.

Det har blivit några landskamper de senaste åren, men det är egentligen i år det riktigt har tagit fart för Emilia i landslaget med allt fler matcher och allt fler tillfällen i startelvan. Totalt har det blivit 16 A-landskamper.
– Det startade väl när jag tog steget från Tyresö till Piteå. Från att inte ha fått så mycket speltid fick jag plötsligt väldigt mycket förtroende. Jag har varit med i landslagstruppen ett tag utan att få spela så mycket, delvis på grund av att jag har haft ett par skador, men jag har ändå känt förtroendet från Pia (Sundhage, förbundskapten). Det var väl i början av 2016 som jag fick starta första gången, och sedan har det blivit mer och mer. Det betyder mycket. Det är ju i klubblaget du lägger din mesta tid, men jag har alltid haft en dröm om att få spela i landslaget och de stora matcherna. Det är klart att man blir både stolt och glad varje gång man blir uttagen.

Att täcka ytor, vinna närkamper, springa mycket och jobba hårt förlaget, det är nog så jag är

Normalt spelar Emilia som balansspelare, en defensiv position på mittfältet, och det är kanske hennes defensiva styrkor som sticker ut mest.
– Ja, jag skulle säga att det defensiva har varit min spets. Att täcka ytor, vinna närkamper, springa mycket och jobba hårt förlaget, det är nog så jag är. Dessutom har jag ett bra passnings- och huvudspel. Men i Djurgården har vi växeldragit lite på mittfältet och jag har fått jobba mer offensivt, och det har gjort att jag nog tagit steg i offensiven.

Emilia-Appelqvist

Uppflyttningen till Damallsvenskan innebar en stor omställning i laget. En del spelare från laget som tog steget upp från Elitettan blev kvar, men så kom det in en hel del nya spelare och inte minst ett nytt tränarpar.
– Ser jag tillbaka på när jag kom i början av säsongen så har det hänt väldigt mycket. Det tar ett tag innan allt sätter sig, man ska lära känna varandra både innanför och utanför planen. Jag kände direkt att det kunde bli bra men också att vi behövde tid på oss. Det var nog i första seriematchen mot Eskilstuna som vi första gången kände att jäklar, vi är rätt bra.

– Vi startade mot ett par riktigt bra lag och gjorde det riktigt bra, men fick inte med oss poängen. Vi hade en riktigt bra defensiv och vågade samtidigt visa kraft i anfallen, och när vi fick möta ett par mittenlag började poängen trilla in. Under den perioden var vi riktigt bra offensivt, men glömde kanske bort defensiven och vi fick jobba lite med det i de sista matcherna innan uppehållet för att hitta tillbaka. I sista matchen, när vi tog poäng mot Rosengård, kändes det som om vi verkligen fick ihop allt, både offensiven och defensiven. Totalt sett tycker jag att vi haft en väldigt bra vår. Ingenting går att lösa bara sådär utan det tar lite tid, men vi är verkligen på väg åt rätt håll.

Ödmjuka inför fortsättningen
Trots ett nytt lag och ett nytt tränarpar har laget fått ihop det riktigt bra och ligger inför omstarten på en sjätteplats i tabellen. Och som Emilia säger talar tiden för Djurgården. Var ska det sluta?
– Vi måste vara här och nu, vi är ändå nykomlingar i Damallsvenskan. Våren var bra och vi är nöjda med den, men nu kommer hösten och det är lite där allt avgörs, vilka som orkar hela vägen och vilka som inte gör det. Nu har ju inte jag varit med laget på ett tag, men jag vet att man har haft en bra sommar och tränat väldigt hårt för att orka hela vägen fram. Jag tror det är väldigt viktigt hur man har lagt upp sommaren och jag tror att vi har gjort rätt saker. Nu gäller det att vara ödmjuk inför varje match och varje uppgift, vi hade som mål inför säsongen att klara oss kvar och det är fortfarande det mål vi har.

Emilia kommer tillbaks till laget som landslagsspelare och OS-medaljör, med massor av erfarenheter och stort självförtroende. Men själv ser hon inte det som så märkvärdigt utan menar att hon är ”en sådan där lagspelare som bara kör på”.
– För mig är det inte så viktigt att synas. Allt handlar om att laget ska göra bra ifrån sig och vinna och då vill ju jag bidra med det jag är bra på, att pusha laget och att jobba 110 procent varje dag. Vi har ju sett i matcherna vi spelat att i behöver hela laget för att ta de här poängen, och det är ju det som är så kul, att det är så många som har tagit sådana kliv.

Att komma tillbaka från landslaget och ett OS i Brasilien med allt vad det innebär till vardagen och Damallsvenskan är givetvis en omställning. Men Emilia känner sig både redo och laddad.
– Jag fick en vecka ledigt när jag kom hem och det har gjort mig gott, jag har hunnit landa. I måndags gjorde jag första passet med laget och då var jag riktigt sugen på att komma igång. Nu känns det bara härligt att vara igång med träningar och matcher. Jag känner mig absolut inte mätt på något sätt utan nu är det fullt fokus på Djurgården.

Omstart i Damallsvenskan
På torsdagskvällen är det omstart i Damallsvenskan för Djurgården. Motståndarna på Stockholms Stadion är Piteå, laget som Emilia lämnade inför säsongen. Kanske en lite speciell match?
– Det känns jättekul. Vi mötte dem i Piteå i våras och det är klart att det var speciellt när man varit där några säsonger och lärt känna många, men när det är match så är det match och då tänker man inte på det. Det ska bli kul att de kommer hit till Stadion, men vi ska inte göra det lätt för dem. Vi förlorade bortamatchen med 0-2 och jag tycker att det fanns vissa saker i spelet i den matchen som vi behövde snäppa upp. Vi hade mycket boll och skapade en hel del, men saknade de riktigt heta chanserna. Vi hade behövt vara lite bättre på sista tredjedelen. Piteå gjorde sina två mål på två omställningar, vilket de är väldigt bra på, så de gäller att vi har det bra försvarsspel vi hade i slutet av våren, håller i bollen och attackerar när vi ska.

Jag hoppas verkligen att många hittar till Stadion på torsdag för vi behöver all stöttning vi kan få

Hur är det då att spela hemmamatcherna på anrika Stockholms Stadion?
– Det är verkligen härligt, gräsmattan är fantastisk och arenan är hur bra som helst. Det enda man önskar är att det kom lite mer folk. Vi hade nästan 1 000 personer i hemmapremiären mot Rosengård, sedan har det varit lite lägre siffror. Jag hoppas verkligen att många hittar till Stadion på torsdag för vi behöver all stöttning vi kan få.

emilia3

 

Attachment