/** Created by Alexander on 2017-03-20. */

Stor intervju med Kevin Walker

FOTO: Hamid Ershad Sarabi

FOTO: Hamid Ershad Sarabi

Efter två längre intervjuer med Emil Bergström och Kerim Mrabti tar sig nu vår praktikant Malin Cronqvist sig an Kevin Walker i ett långsnack ute på Kaknäs om Irland, idolskap och naturligtvis fotbollslivet i den blårandiga tröjan.

Hej Kevin!
– Hallå du!

Du är född i Sundsvall, men du har koppling till Irland också. Berätta om din relation dit.
– Absolut! Det är pappa som är från Irland. Mamma och pappa träffades på Teneriffa för många, många år sedan. Pappa kommer från en liten by som heter Carlow, inte så långt från Dublin, och vi åker över dit så ofta vi kan för att hälsa på släkt och vänner. Det är en ganska stark koppling jag känner dit och framförallt till de människorna som står mig nära. Det är faktiskt himla kul att kunna ha två hem på ett sätt.

Vad är de största skillnaderna mellan livet du levde i Sundsvall och det du lever nu i Stockholm?
– Min vardag ser ungefär likadan ut skulle jag säga; den präglas ju av fotbollen. Jag går upp på morgonen och åker iväg till träningen och sedan åker jag hem och umgås med familjen efter det. Den största skillnaden nu är väl att det är lite mer köer däremellan, haha. Tempot är ju högre i det sociala livet här nere generellt sett också. Men om jag ser till mina egna dagar så blir det bara lite mer bilåkande och annat umgänge.

Kevin presenterades i Djurgården 5 november 2014. FOTO: Gustav Mårtensson / Bildbyrån

Kevin presenterades i Djurgården 5 november 2014. FOTO: Gustav Mårtensson / Bildbyrån

Jag tror inte att någon har missat att du vann Idol 2013. Hur har den framgången påverkat dig?
– Jag vet inte riktigt, det har nog inte ändrat mig som person så mycket faktiskt. Det har gett mig väldigt roliga erfarenheter och en extra syssla här i livet som man kan luta sig tillbaka på. Jag tänker då kanske främst efter att fotbollskarriären är avslutad. Det var en riktigt häftig upplevelse att få chansen att gå hela vägen i Idol. Men hur det egentligen har påverkat mig är svårt att säga. Det har, som jag sa tidigare, gett mig roliga erfarenheter och saker jag kommer att kunna ta med mig nu i livet framöver och även blicka tillbaka på som roliga minnen jag är stolt över.

Man är ju ett ganska lätt byte när det kommer till att få kommentarer och sådär.

Du upplevs som väldigt ödmjuk trots att du ofta står i centrum. Är det svårt att behålla båda fötterna på jorden?
– Nej, det skulle jag inte säga är speciellt svårt faktiskt. Man pendlar väl mellan himmel och helvete i alla karriärer kan jag tänka mig, haha. Det har inte varit ett problem för mig över huvud taget.

Hur var mottagandet från grabbarna i laget? Hade de någon koll på din musikaliska karriär?
– Ja, det hade nog de flesta ja. Det var väl egentligen inga konstigheter, lite skämt här och där men det får jag bjuda på. Det är ingenting jag har problem med. Man är ju ett ganska lätt byte när det kommer till att få kommentarer och sådär, det kommer ju med territoriet. Man har bjudit på sig själv i tv-rutan liksom, och då kan man ju lika gärna göra det i omklädningsrummet också. Det är bara kul faktiskt!

Emil pratade om att han gillar att sjunga i omklädningsrummet. Blir det många ”battles” er emellan?
– Haha nej, det brukar faktiskt inte ”battlas” så mycket. Jag tror att Emil sjunger mer än mig i omklädningsrummet faktiskt. Han beskrev väl sig själv som ”goofy”, det kan han väl få göra då.

Delar du musikintresset med någon annan i laget?
– Ja, det är väl Emil då. Men musik är nog ett stort intresse för många i laget skulle jag tro. Det är klart vi är många som delar det intresset, sen så utövar ju alla inte någon form av musik själv men det blir absolut en hel del snack om musik och sådant. Elliots (Käck) pappa äger ju ett skivbolag också. Så ja, det blir en del musiksnack i omklädningsrummet.

Vilka skulle du säga att du hänger mest med i laget och vad hittar ni på när ni inte spelar fotboll?
– Jag tror jag är en sådan som umgås mycket med alla. Sen så blir det nog så när man är småbarnsförälder att man åker hem lite tidigare ibland, det blir väl inte riktigt samma sak som för resten av grabbarna som kanske samlas på kvällarna och lirar FIFA tillexempel. Jag har hängt en del med Hampus (Nilsson) och Kenneth (Høie) och bland annat åkt iväg och fiskat och sådär ibland. Det blir en del uppdelade kompisgäng av naturliga skäl, men så blir det nog i alla lag, jag har en fin relation till alla i laget skulle jag vilja säga.

FOTO: Hamid Ershad Sarabi

FOTO: Hamid Ershad Sarabi

Du blev pappa i april! Hur fungerar småbarnslivet kombinerat med fotbollen, musiken och allt annat?
– Det fungerar jättebra. Det har gått bra för oss alla tre och hon mår bra där hemma, lilla Kaylie. My tar hand om henne jättebra när inte jag är där, det fungerar utmärkt. Vi är två stolta föräldrar.

Vad gör du gärna en ledig dag?
– Jag spelar mer än gärna lite gitarr, och typ tittar på film och serier och sådär. Jag spelar golf ibland också och hittar på saker med familjen, kanske åker hem en sväng till Örebro till familjen vi har där eller gör något annat roligt här i Stockholm bara.

Har du någon favoritserie? Det ryktas om att Berntsen kollar på någon konstig mangaserie, är det något du också tittar på?
– Nej, det är inget jag kollar på… än, haha. Modern Family är väldigt populärt hemma hos oss. Jag kollar väldigt mycket komedier och även typ Sons Of Anarchy och Game Of Thrones. Innan vi fick Kaylie gick vi även väldigt mycket på bio, nu blir det mer hemma av förklarliga skäl. Netflix och sådant!

Vem har du som förebild inom fotbollen?
– Jag har sett upp till väldigt många spelare genom åren, framförallt mittfältare som Paul Scholes och Roy Keane. Jag är ju United-supporter så det har varit mycket Manchester United på väggarna hemma hos mig.

Och inom musiken?
– Det är ett stort spann. John Mayer, U2, Coldplay, ja, jag gillar all typ av musik egentligen. Jag skulle kunna nämna jättemånga.

Det är en fantastisk förening att spela i, det är inget snack om saken.

Det har varit en härlig säsong på det stora hela. Djurgården gick som tåget under säsongens första halva, vad tror du är anledningen till att det gått lite trögare mot slutet?
– Ja, det började ju egentligen rätt knackigt de första matcherna där, men sen gick vi ju som tåget med 15 obesegrade matcher. Vi kom verkligen ihop som grupp efter de tre första matcherna och även efter att vi inte gick vidare i cupen. Det tog rätt hårt på oss men vi samlade oss på ett bra sätt och kom tillbaka. Men sen efter de 15 matcherna så lyckades vi tyvärr inte riktigt hålla uppe spelet på samma sätt och tappade greppet om toppen och guldstriden. Det är vi såklart besvikna över, men det finns fortfarande en stor optimism inom laget inför nästa år och vi har ju bara påbörjat detta lagbygge. Vi hade inte riktigt marginalerna på vår sida under slutet på säsongen men vi har något spännande på gång och vi blickar nu framåt mot 2016.

Vad minns du starkast från säsongen som varit?
– Det är väl den andra halvleken mot AIK i våras, där vi plockade upp underläge och var nära på att vända och vinna den matchen. Det var en fantastisk känsla, den kraften som vi ändå hade framåt under andra halvlek var ju den som gjorde att vi lyckades vända spelet efter den dåliga första halvleken. Man kände verkligen hur vi bara malde på, och Kerim gjorde två fina mål. Det var väldigt synd att vi inte lyckades vinna.

Kevin i maj-derbyt mot AIK. FOTO: Joel Marklund / Bildbyrån

Kevin i maj-derbyt mot AIK. FOTO: Joel Marklund / Bildbyrån

Första säsongen avklarad. Hur upplever du att livet som fotbollsspelare i Djurgården är?
– Det är en fantastisk förening att spela i, det är inget snack om saken. Det är en stor klubb med många supportrar, man hör åsikter väldigt tydligt och det är mycket känslor som rör upp. Det är precis därför man spelar fotboll, för att få spela stora matcher för stora klubbar. Det gäller att trivas i en miljö där det förväntas att man alltid gör sitt bästa.

Vi har fått höra att du hade djurgårdsteckningar i barnrummet som liten. Stämmer det?
– Haha ja, det stämmer faktiskt. Då var det Djurgården hockey som gällde, i fotbollen var det bara United vid den tiden. De teckningarna finns nog kvar i källaren någonstans, tror jag.

Vad tycker du att du har för roll i laget?
– Jag är väl en av de äldre killarna i laget med mina 26 bast. Det är svårt att kategorisera en roll, men på planen är jag en tvåvägsmittfältare som ska vara inblandad i speluppbyggnaden och sätta igång spelet på våra kanter. Jag har även fått stort förtroende på fasta situationer, vilket är kul. Jag borde nog ha gjort några fler poäng i år men det tar ju sin lilla tid att hitta sin roll i ett nytt lag och veta exakt hur allt fungerar. Utanför planen är det också rätt svårt att sätta en etikett på vilken roll man har, jag är ju inte jokern precis, haha. Ibland sitter man tyst och lyssnar och ibland hörs och syns man lite mer. En i gänget bara, helt enkelt.

Det är en helt annan känlsa när man firar någonting med sitt lag.

Vart ser du dig själv under de kommande åren?
– Just nu tänker jag inte riktigt så långsiktigt, det är bara en dag i taget som gäller. Jag försöker bara spela så bra jag kan här och utvecklas hela tiden så att jag kan vara med och bidra till Djurgården. När broar kommer så får man gå över dem då.

Och hur ser du på ditt liv efter att fotbollskarriären är avslutad?
– Jag har inte tänkt jättemycket på det egentligen, men jag har ju musiken. Det är möjligt att det blir min huvudsyssla efter fotbollen, vem vet.

Har du något speciellt planerat under de lediga perioderna i vinter?
– Det blir förmodligen lite ledigt ja, men även mycket träning. Man vill ha en bra start på nästa säsong sen, det är viktigt. Det blir förmodligen så att jag kommer träna typ varje morgon och sen finns det tid till annat resten av dagarna. Sen får vi se om vi eventuellt åker iväg någonstans med familjen också. Det kanske även blir några musikgrejer här och där, det gäller att passa på och ta vara på tiden liksom.

Finns det några liknelser mellan att stå på scen som artist och som fotbollsspelare?
– Nej, egentligen inte, det är två helt olika saker. Musiken gör jag ju själv, sjunger och kanske spelar gitarr, och fotbollen gör jag ju tillsammans med laget. Det är stor skillnad på mental anspänning och man fokuserar på helt olika grejer. Det är en helt annan känlsa när man firar någonting med sitt lag, i jämförelse med att liksom sjunga klart en låt. Det är en annan sorts kick på planen.

Vad har du för förväntningar på nästa säsong? Vad hoppas du att Djurgården kan uppnå?
– Vi ska plocka med oss det vi har gjort bra i år och göra det ännu bättre nästa år. Förhoppningsvis har vi lärt oss av våra misstag och kommer kunna plocka ytterligare placeringar. Det är alltid lätt att prata om de här sakerna, men mycket svårare att genomföra det. Det gäller att vi lyckas med det. Det känns som att det är dags att vi tar några derbyvinster också, det skulle sitta väldigt fint för oss och för supportrarna också kan jag tänka mig. Jag ser fram emot nästa säsong i Djurgården!

Apberget hyllar Kevin i årets sista allsvenska match mot Sundsvall. FOTO: Cristian Lopez, Järnkaminerna

Kevin hyllas av Apberget i årets sista allsvenska match mot Sundsvall. FOTO: Cristian Lopez, Järnkaminerna

TEXT: Malin Cronqvist

Attachment