/** Created by Alexander on 2017-03-20. */

Lång intervju med Alexander Faltsetas

FOTO: Johan Sahlén

FOTO: Johan Sahlén

Efter Emil Bergström, Kerim Mrabti och Kevin Walker har det nu blivit Alexander Faltsetas tur att slå sig ner och prata lite i en längre intervju ute på Kaknäs. ”Falle” kom till Djurgården inför säsongen 2014 och är i allra högsta grad med i det stundande lagbygge som pågår i Djurgården. Här berättar han hur det är att vara göteborgare i Stockholm, vem i laget han ser som sin ”son” och vilka de största skillnaderna är mellan hans första säsong i blårandigt och året som gått.

Godmorgon!
– Tja, tja! Du, vänta lite. Jag kommer snart, jag måste hämta en prilla bara.

Hur är det att bo i Stockholm som göteborgare?
– Haha, jag har faktiskt inte tänkt på det speciellt mycket. Eller jo! En gång hände det faktiskt en grej, det var precis när jag hade kommit till Djurgården. Jag och Jawo skulle presenteras för lite fans på En Arena, det var riktigt bra tryck där då inför Berlin-matchen. Alla var helt tokiga i Jawo och skrek efter honom, och så stod jag där bakom och när jag sedan säger första meningen så skriker någon ”ta bort den där jävla dialekten”, sen dess är det väl några som har varit på mig ibland, men det är ingen fara.

När du kom hit sa du att du inte hade speciellt stor koll på Stockholm som stad. Känner du dig hemma här nu?
– Jag känner mig hemma ja, men jag har fortfarande ingen koll på staden, haha. Jag rör mig häromkring Kaknäs och Gärdet, och med två ungar där hemma så blir det väl rätt mycket äventyr men man åker liksom raka vägen till leklandet eller något annat ställe och sen hem igen. Men jag trivs jättebra i Stockholm!

Vad har du för relation till Göteborg idag?
– Jättebra. Jag har ju familjen och alla polarna kvar där. När jag har ledigt och sådär så åker jag ju dit och hälsar på.

Alla här har fötterna på jorden och är trevliga mot alla, det är fint.

Det snackas en del om ditt ’grekiska blod’. Vad har du för koppling till Grekland?
– Det är min pappa som är från Grekland, och mamma från Sverige. Så det här med hett temperament har jag väl fått från honom.

Du hörs och syns en hel del, gör det dig till ett lätt byte hos lagkamraterna?
– Haha ja, kanske det. Jag är mig själv. Jag gillar att driva med folk och tar ofta mycket plats. Det är roligt, man brukar ju liksom få igång folk och det resulterar ju i en skön jargong i laget. Den här gruppen är väldigt tight, det gör det lättare att bjuda på sig själv då också. Alla fungerar bra med alla och det är inga märkbara grupperingar som det annars ofta är i andra lag. Det är väldigt viktigt att ha bra relation till alla tycker jag, man är ju liksom med varandra varje dag.

Vad tror du är den största anledningen till att just den här gruppen har blivit så tight?
– Alla är väldigt ödmjuka och mottagliga för nya spelare när de anländer till truppen. Jag vet inte riktigt varför, vi fungerar bara väldigt bra ihop. När det kommer spelare som till exempel Tino, alltså grabbar från andra länder, så försöker alla liksom få in dem i gänget direkt. Alla här har fötterna på jorden och är trevliga mot alla, det är fint.

FOTO: Josefine Loftenius / Bildbyrån

FOTO: Josefine Loftenius / Bildbyrån

Hur mycket kontakt hade du och Pelle inför din övergång från Gefle till Djurgården?
– Haha, Mourinho! Vi pratade en hel del innan och han visste ju vad jag gick för efter tiden tillsammans i Gefle. Sen har ju Pelle i sin tur en väldigt bra relation med Bosse, så han hade ju givetvis också en stor del i övergången.

Var det en trygghet för dig att du kände Pelle sedan innan?
– Ja, verkligen. Vi hade många bra snack och det var skönt att han liksom visste redan innan vem jag var och vad jag kunde prestera. Vi pratade ju om det bygget som var, eller är, på gång i Djurgården, så det kändes hela tiden som en bra mix mellan trygghet och nyfikenhet för det sportsliga.

Djurgården är en stor klubb och med stort följe, men det känns ändå väldigt familjärt.

Förutom Pelle, fanns det någon annan i laget som välkomnade dig lite extra när du kom hit?
– ”Granen” (Daniel Granqvist, lagledare). Han jobbar väldigt mycket ”i det tysta”, eller hur man ska uttrycka det. Jag tycker inte att han får lika mycket uppmärksamhet som han förtjänar. Han tog emot mig på ett fantastiskt sätt, la fram allting, hjälpte mig med det mesta och jag kände direkt att den här killen kan jag lita på. Jag kände mig välkommen från minut ett, när han hämtade mig på Arlanda.

Vad är det absolut bästa med att spela i Djurgården?
– Det bästa är att komma ut på planen en skön dag på Tele2 Arena och uppleva det sjuka trycket som skapas där. Det är grymt. Djurgården är en stor klubb med stort följe, men det känns ändå väldigt familjärt. Vi bedriver verksamheten här på Kaknäs liksom, det är lugnt och skönt. Det känns verkligen som att alla kan prata med alla, både fans och spelare.

Du har tidigare sagt att du spelar på adrenalin. Vad finns det för faktorer som bidrar till att du når den där adrenalinkicken?
– Det kommer från ingenstans. Om vi släpper in en balja tillexempel, då kan det brinna till, haha. Jag presterar det där lilla extra när adrenalinet kommer. I vissa fall kan det ju vara negativt också givetvis, jag jobbar på att hålla mig lugn och jag tycker att jag har lyckats rätt bra med det i år.

FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Vilka är de största skillnaderna i Djurgården om du jämför ditt första år med säsongen som varit?
– Förra året hade vi lirare som höll riktigt hög nivå, som har lämnat nu. Då gick det kanske att förlita sig lite mer på dem, för de var så pass bra spelare. I år är det snarare ett riktigt lagbygge. Vi springer och jobbar för varandra, och gnetar till oss de där poängen vi så väl behöver. Vi har en väldigt bra grund nu och alla tar sitt ansvar på ett annat sätt. Det märktes ju inte minst under vår svit med 15 matcher utan förlust, vi krigade för varandra i år på ett sätt som vi kanske inte gjorde förra året.

 Jag visade honom vart mataffären låg och jag lärde honom att laga mat.

Hur har det varit att spela tillsammans med Kevin på mitten?
– Kevin är en bra spelare, han spelare väldigt enkelt och förlorar inte så mycket boll. Det har fungerat bra tycker jag.

Vilka av killarna i laget umgås du mest med?
– Min son, Kerim. Och så Jawo. De umgås jag med en hel del.

Kerim berättade just det, att du är som en extrapappa för honom.
– Ja, men vad var det mer han sa nu igen… Att Jawo också är det nu? Det tolererar jag inte. Han flyttade in en våning över mig, jag tog honom under mina vingar och hjälpte honom med allting. Jag visade honom vart mataffären låg och jag lärde honom att laga mat. Jag gjorde ett otroligt jobb med min son Kerim. Men sen nu så har han ju flyttat, och det gäller väl att släppa taget, men aldrig fullt ut. Det är en fin son jag har, jag har format honom till den man han är idag.

Haha, det ska han få läsa sen.
– Haha ja, det hoppar jag verkligen.

FOTO: Malin Cronqvist

Autografskrivning på DIF-dagen. FOTO: Malin Cronqvist

Hur fungerar det när ni åker på bortamatch? Har man sin plats i bussen, på hotellet och så vidare?
– Ja, i bussen har man sin plats och på hotellet han man sin roomie. Det blir ofta att vi sitter och tittar på film eller så i bussen. Men jag måste bara berätta en sak som hände nu under sista resan till Falkenberg. Berntsen kommer in med ett portabelt Playstation som han langar fram under sista bortamatchen. Det har han suttit hemma och tryckt på och så tar han inte med det förrän det är dags för säsongens sista match. Inte okej, haha.

Jag vet inte om han kör någonting inför ”beach 2016”, eller vad han håller på med.

Vad tycker du att Djurgården som lag ska ta med sig från årets säsong in i nästa säsong?
– Det är nog främst hur vi har genomfört våra matcher. Vi har slitit hårt i 90 minuter, även när det har gått tungt så har vi jobbat på bra. Vi är samspelta, det ska vi också ta med oss till nästa år och jobba vidare på.

Vad tar du med dig personligen?
– Vad jag tar med mig? Jag tar väl med mig att jag ska fortsätta spela enkelt och vinna boll, och egentligen hela den positiva känslan jag har haft nu under slutet av året. Det har varit en del mindre skador som har gjort att jag inte riktigt har fått det där ”flowet” som jag hade velat, men inställningen har i alla fall alltid funnits med mig.

Finns det någon i laget som sticker ut lite extra, som alltid ger 110 procent på träning?
– Emil jobbar alltid väldigt hårt, ”Karlis” också. ”Basse” kör ofta mycket styrka efter våra gemensamma pass. Sen så har vi ju Björkström också, jag vet inte om han kör någonting inför ”Beach 2016” eller vad han håller på med, men han kör en hel del gym nu, hulken i omklädningsrummet. Bara överkropp tränar han också, det och solarium, haha.

FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

FOTO: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Vi har tagit fram lite statistik från säsongen som varit, du ska få gissa. Hur många skott har du avlossat?
– Över ribban då eller?

– Haha nej, totalt.
– Hmm, 20 kanske? Eller nej, 15?

– Rätt svar är 26. Hur många har gått på mål tror du?
– 3? Haha nej, jag vet inte. 4 säger jag.

Det är faktiskt 7. Du nämnde själv att många har gått över – går det bättre att träffa målet på träningarna eller är det något du ska jobba mer med till nästa säsong?
– Haha, fyfan. Det är verkligen under all kritik i år och det har jag fått höra också, haha. Det är sådant man får ta helt enkelt, det är bara att träna vidare på det till nästa säsong.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Privat vet jag faktiskt inte. Jag har tänkt på det en del, vad man skulle kunna tänka sig att jobba med senare, men det är svårt. Fotbollsmässigt är det ju givetvis alltid en dröm för alla att kunna komma utomlands och få chansen att känna på det livet. Men med min ålder nu så börjar det ju bli lite tight, det gäller att vara realist. Dyker det upp något bra så kanske man hoppar på det liksom, men det gäller ju att tänka en extra gång nu när man har familj och barn här på hemmaplan.

FOTO: Johan Sahlén

Faltsetas med sin son. FOTO: Johan Sahlén

Vad har du för planer under kommande långledighet i vinter?
– Jag åker ner till Göteborg, vi ska fira lite födelsedagar och sådär med familjen. Det blir svårt med dottern som är 10 månader att åka till Thailand eller något sådant, så vi håller oss i Sverige. Det blir bara lugnt och skönt, och en del mat säkert, haha. Men jag ska ju givetvis träna en hel del också!

Har du någon bra ordvits som du kan dela med dig av? Som den göteborgaren du är.
– Haha nej, jag har ingen faktiskt. Jag kör mer bara det naturliga tugget, det som kommer när jag öppnar munnen. Jag är ledsen, haha.

Vi avslutar med några favoriter.
Tv-serie?
– Game Of Thrones.

Dryck?
– Juice.

Artist?
– Håkan! Haha nej, jag skojar bara. Jag kör till med Westside Connection.

Stad i Sverige?
– Göteborg, tyvärr. Det kanske jag får äta upp, haha.

Stad utomlands?
– Thessaloniki, det är farsans stad i Grekland.

Sport förutom fotboll?
– MMA.

TEXT: Malin Cronqvist

Attachment